på andra sidan Visbys ringmur väntar ekvationen för vänskapsfaktorn...

Jag vaknar i ett hyperstadie och kan inte somna om. Klockan är tio i tre på morgonen. Så, va fan, jag väcker min laptop och pluggar in hörlurarna. "On and On" med Friska Viljor börjar spela. Jag nickar i takt med huvudet, slår fötterna mot varandra, spelar lufttrummor och skrattar invärtes när tankarna blir retroaktiva. Det har blivit dags att skriva på bloggen.

Jag har förstås farit rike runt igen. Från Umeå till Gotland. Men det var vistelsen på Gotland som avvek. Det är något speciellt med Visby. Ett autentiskt sagoland med en 11 meter hög ringmur. Medan vi flyger in mot ön och jag blickar ner mot vattnet händer något i magen. Först tror jag att det är luftgropar, men det visar sig bara vara vyn inför landningen; det smaragdgröna vattnet, kustlinjen, de runda stenarna, det gröna gräset, kontrasterna och känslan av atmosfären. När vi stiger av planet stannar jag upp, blickar ut över fältet och blir ståendes där i några minuter. Jag älskar flygfält och skulle kunna spendera en hel dag med att bara titta på flyg, som landar och stiger.

När jag ankommer till kunden blir jag förvånad hur blygsamt jag blir bemött av personalen. "Men ähh whatever", tänker jag, och springer upp två trappor till JD 'the owner' och hans fru. Vi reder ut vad jag ska göra och i vilken ordning. Jag jobbar på och låter personalen acklimatisera sig till min närvaro. Först leker jag svensk och frågar formella frågor för att bryta isen. Sedan börjar jag involvera dem i mitt projekt och delegerar uppgifter till dem för att vi gemensamt ska uppnå ett mål. Senare kommer JD förbi och frågar om jag vill följa med och spela fotboll på kvällen. Jag tackar naturligtvis ja med entusiasm!

Jag blir upphämtad av JD vid hotellet och vi åker ut till ett stort fält, som delas med Gotlands ambulanshelikopter. Roterbladen börjar vina och så snart den lyft och jag vinkat av den, blåser domaren i visselpipan. Det är avspark och jag blir positionerad som vänsterback. Jag springer upp och ner och låter det bli till min egen intervallträning. Jag byter av med avbytarna så lite som möjligt. Bollsport är inte min starka sida, men jag räddar ett mål och blir uppskattad därefter. Även om vi förlorar matchen, skulle jag gärna spelat en match till.

Dagen efter blir jag utbjuden av JD och hans familj. Han har fyra söta troll, som är fulla i fan. De påminner om mig som barn. Efter middagen fortsätter vi jobba och blir klara först vid midnatt. Sista dagen känner jag något slags vemod över att lämna Gotland. Jag vill inte. Och det verkar inte personalen heller vilja. Men jag tackar för mig och ringer taxi. Innan jag lämnar byggnaden erbjuder JD´s syster mig gratis boende i hennes hus om jag kommer och hälsar på. Min mobil piper till precis före jag ska stiga på planet. Jag kollar av den och ser att det är ett sms från en av personalen, som ska sluta från jobbet om några dagar. Hon skriver att jag måste kika förbi hennes nya jobb om jag kommer tillbaka till Gotland.

I planet på vägen hem tittar jag ut över havet, funderar och fastställer. Visst har jag ett jobb där jag utför konkreta uppgifter. Men om du kan tillföra något mer skapar du ett personligt band med främlingar på kortare tid. Jag bestämmer mig för att applicera ekvationen för vänskapsfaktorn på någon jag känner för att se vad det kan medföra.

Dagen efter ringer jag min bror och frågar om de behöver hjälp på den italienska krogen han jobbar på. Jag får "Benvenuto!" som svar.